September 21st, 2008 by cox

Tydligen först sagt av…

…en idiotförklarad vän till en ny bekantskaphet till mig. Vid detta första tillfälle handlade det tydligen om ordet “friendship” varpå ni kanske kan förstå den något elaka idiotstämpeln personen i fråga fick.

I mitt fall däremot, alltså då det sades till mig, var det otroligt passande och den specifika norrlänningen som sa det förtjänade tveklöst den kommentar om hans “djupa lökighet” jag gav honom i en anda av träsktrollet vi alla känner.

Jag tänkte börja med att be om ursäkt för att uppdateringsfrekvensen är så låg men helt ärligt så ligger den största delen av skulden hos Bredbandsbolaget som helt enkelt inte levererar som de ska, förstås finns det en del alternativa lösningar och därmed kan ni läsa det här inlägget trots att jag inte har någon egen, fungerande uppkoppling.

Sen det senaste förvirrade inlägget, skrivet mestadels på fyllan, har det hänt speciellt mycket. Den förlorande sonen, undertecknad, återvände en snabbis till uppväxtorten för att hälsa på sina två yngre systrar, äta rikligt med riktig mat, spela Spore och Red Alert 2 med gamla vänner och sen sluta prata om sig själv i tredje person.

Det var inte dåligt i Dalarna, väldigt kallt förvisso men ett av målen med den något improviserade resan var trots allt att plocka upp vinterkläderna jag lämnat där i förhoppning om att temperaturen i Uppsala skulle hålla sig på acceptabla nivåer i ett litet tag till. Fel som jag hade hastade jag helt plötsligt hem på räls och rev ner rocken från galgen.

Jag lämnade några gulliga ord till Johan på hans dator och sen åkte jag tillbaka till Uppsala där jag blandade till några syror, en buffert och sen en massa jävla drinkar på Snerkes. Eller okej, bartendern gjorde allt blandande, och egentligen var det bara shots, men det överliggande konceptet känns ändå igen.

Nu känns det som att…

…jag skrivit alldeles för många ord för att kunna bevärdiga inlägget med nuvarande titel, men vad var det han sa, man ändrar inte riktning på ett tåg som rullar. Och egentligen spelar det väl ingen roll hur man framför sin mening, må det vara en en film, en bild, en halv  novell eller kanske det där enda, ynka ordet, så länge man får det sagt på något sätt. Även om det till slut blir över telefon, trots tidigare tilltalande tillfällen.

Fast vet ni vad det värsta är gott folk? Ibland kan tystnaden vara ännu mer talande.