November 17th, 2008 by cox

Sa den långe, vältränade mannen i den närapå helsvarta spandexdräkten. Spandex var kanske inte rätt ord men plagget visade sannerligen alldeles för mycket av hans perfekta muskulatur för att övriga män skulle känna sig säkra om sina möjliga makor i närheten av honom.

“Sponsrad av ödet?”

Säger en av de kanske tjugo åskådarna till det exklusiva stunt som precis utförts.

“Ja precis, fortsätter mannen, jag kan aldrig misslyckas eftersom själva universum står på min sida!”

Med dessa ord ställer han sig upp och går till kanten på stationens rymddocka.

“Nu måste jag iväg och rädda en annan planet eller nåt. Tjing!”

Efter detta genomför han ett till synes livsfarligt hopp och försvinner ner förbi den svarta och gula listen som normalt sett ska avskräcka människor ifrån att ta ännu ett steg. De flesta i gruppen flämtar högt men de få som springer fram för att se efter honom mot den oändliga svartheten av rymden, finner inget.

Detta eftersom vår hjälte lurigt nog har målat sitt trogna rymdskepp i färgerna Rymdsvart och Stjärnprickigt.

Så strax efter klockan nio i morse när jag vaknade efter sex timmars sömn, ur en mycket bra dröm där jag var tillfreds och allt var perfekt, var jag helt enkelt lite för kinkig för att genomföra något särskilt produktivt. Istället låg jag kvar ytterligare ett par timmar i sängen och fantiserade ihop en svårslagen rymdopera av storslagna mått.

Den innehåll regnbågsfärgade ljussablar, monstruösa antagonister, kvicksilversnabba raketer och galet vackra rymdprinssesor. Självklkart även en hjälte som är beskriven redan ovan!

Nu får ni förstås inte ta del av denna fantasi mer än det som jag skrivit ovan, delvis eftersom jag är alldeles för slö för att sätta alla mina <strong>tokiga tankar på papper, men mestadels eftersom jag säkerligen skulle bli stämd av en annan, lite mer känd, författare till likvärdigt material.

Andra saker…

…som hänt är till exempel: att jag blev erbjuden att skriva kontrakt både på en etta och en tvåa i de nybyggda husen som oftast går under namnet “Majklockan“; och att jag tackade ja till det förstnämnda emedan jag lät det andra bero så att de på Uppsala Studentkårs Bostadsjour skulle få så mycket som möjligt att göra; samt att jag idag ätit så förbannat mycket kinamat tillsammans med norrlänningen vi alla känner som årets nolla att jag har lite svårt att andas.

Detta betyder alltså att jag kommer att behöva möbler av alla de färger och smaker, samt möjligen en magpumpning, så om ni känner att ni inte har något behov av era saker, känn er fria att sälja dem och ge förtjänsterna till mig så att jag kan köpa gardiner och/eller mattor för dem. Samt förstås en mikrovågsugn som har högsta prioritet.

Jag inser nu när jag är klar med det här inlägget att det uppenbarligen kan uppfattas som delvis homoerotiskt, men jag tar ingen skada av det, jag menar: Lite erotik om dagen håller inte händerna borta från det under magen! Som vi brukar säga i trakterna jag kommer ifrån, sen vilken typ av erotik det handlar om struntar jag blankt i, så länge det inte har något med djur, barn eller fekalier att göra.

Meeen nu ska jag se på Star Wars i underkläder, tjing!

November 14th, 2008 by cox

…ur glömskan. En mening som väl beskriver det blöta och något kantstötta äventyret och dess elaka efterbörd som jag och en del av min bekantskapskrets ägnade oss åt på natten emellan tisdag och onsdag.

Chip och välkommen till Äventyr, för det är vad denna kategori heter, och det är precis vad den handlar om också. Jag är ledsen Gustav men ditt förnämliga förslag fick fräckt kängan även om det var en klar tvåa till de totalt fem förslagen jag fick in. (En trogen läsare inser att inte alla förslag kom in via den annars så lättillgängliga (hint hint!) kommentarsfunktionen, utan vissa måste ha uppnåtts på annan väg).

Hursomhelst!

Utan hejd dracks det saker som inte var juice och redan på förfesten ägnade vi åt oss lekar där att inte visa tänderna visade sig vara ett stort problem för Hanna som skrattade som förryckt åt sig själv varje gång hon skulle säga något.

Ingen blev skadad dock, och när gruppen lämnade den relativa säkerheten hos Stephanies lägenhet för att bege sig mot vår slutdestination, en nation, med något som nästan kan liknas vid motion, var det till och med flera stycken som vågade sig på konststycket att skjutsa någon annan på en, förhoppningsvis, väl monterad pakethållare. Inte jag förstås, möjligt försök till dråp är inget jag vill ha på min resumé än på ett par år.

Väl på plats…

…på Södermanlands-Nerikes nation hände det en massa grejer: Cecilia var där och härjade, i en klänning eller något (what’s up with that liksom); Axel var där (var Axel med på förfesten?) med en vän som hette samma sak som hans bror men det var inte hans bror; jag tiggde cigaretter åt Tobias, eftersom han led av ett sjukt begär efter otuk… cigaretter menar jag förstås…

Fortsättningsvis spenderade jag i runda slängar 601:- på mer inte juice och Max lyckades med konststycket att köpa tequila utan att betala. Detta gjordes under de få stunder då han inte stod med armarna runt Cecilia eller… ja vad gjorde du mer Max?

Någonstans i mitten av hela det här, innan jag bestämt hävdade att jag visst kunde cykla hem och ramlade minst två gånger varpå jag faktiskt fick se hur bra kvalitetsjeans håller, så tog jag beslutet att dekorera om herrtoaletten. Huvudverktyget för planen visade sig vara min högra knytnäve som än idag (!) lider av handledssmärtor och skrubbsår!

Mitt råd till framtida äventyrare är helt sonika att inte ta med sig sitt betalkort, utan lämna det hemma, precis som alla berättat för dig typ tusen gånger tidigare. Och sen att när du cyklar hem kan det vara en bra idé att inte tänka på något annat än att cykla, till exempel är konstruktionen på ett visst staket helt enkelt inte relevant för balanshållningen och visst det kan vara en bra ursäkt för att få hjälp på fötterna av en snäll tant, om man nu är lagd åt det hållet, men efterföljande smärtor är tveklöst inte att leka med.

Kortfattat var kvällen legendarisk, för att citera en viss man ur en viss serie.

born to die
cox