Tråkigt nog ser världen likadan ut på natten.
February 14th, 2009 by cox
Man inser inte hur mycket jobb det ligger bakom att regelbundet uppdatera en blogg förrän efter man försökt sig på det själv. Det är ju inte så att det är egentligt jobbigt, mest att det är mycket mindre jobbigt att inte göra det helt enkelt.
Hursomhelst! Mycket skit har hänt sen sist, och med skit menar jag bra grejer, underligt nog, det svenska språket upphör aldrig att förvåna, trots att jag är född och uppväxt i det här landet, stackars immigranter. (Priset för meningen med mest komman går till undertecknad no sweat, mest eftersom att allt det här tidigare var en och samma meningslöst men sant).
Jag har nu hunnit med den korta förflyttning av residens som jag nämnde i ett tidigare inlägg, samt köpt en matta och gardiner till detta. Min farmor bidrog med en adventsljustake, min pappa med en teve och min mormor med drygt trehundra gafflar, knivar och skedar. Den efterlevande, exalterade känslan av att ha flyttat bidrog till att jag bet mig själv sju gånger i tungan och kinden emedan jag gjorde mig hemmastadd, men som med allt bra gick även detta så småningom över för att ersättas av en mer tillbakadragen lättnad, som i och för sig inte är dåligt, bara mindre likt ett rus.
En inflyttningsfest…
…hade vi som inducerade ett djupt rödvinsförbud samt en viss restriktion mot vissa äldre, längre biomedicinare. Hursomhelst lär det nog dröja innan jag återigen bjuder in till dans, jag gillar att ha min lägenhet som den är, utan fläckar på väggarna och taket.
Allt det här är förstås gamla, och små, nyheter jämfört med vad som hände i mitten av januari av året vi alla känner som tjugohundranio. Jag blev nämligen uppringd av Uppsala Universitet och erbjuden en plats på det Nya Läkarprogrammet som förvisso snart fyller fyra men ändå. Där har jag nu spenderat fyra veckor och hunnit med allsköns grejer såsom att palpera hjärtspetsar, skaffa några nya vänner, möblera om lite neuroner med hjälp av diverse alkoholhaltiga medel (mestadels tequila som vanligt) och förgäves försökt lokalisera mördaren som det pratas om i media.
På dessa områden har jag haft skiftande framgång, mest framstående är jag som vanligt inom neuronområdet, även om ex-nollegeneral Anton hävdar att jag har en del att ta igen då jag led av envis förkylning under nollningsperioden och olyckligtvis inte kunde delta i alla eskapader!
Idag…
…råkar det vara alla hjärtans dag, en dag som kan vara värd att känna till även om man inte har någon att “dela” den med så att säga. Till exempel kan det vara klokt om man ska gråta sig till sömns, då får man lite extra krut på elden och slipper ligga och torrhulka, vilket alla vet inte är en trevlig upplevelse!
Natten till denna dag spenderades på diverse ställen mellan Majklockan och Svantes Källare och beståd av allt ifrån tacos till Kilkenny via hembakta semlor hemma hos en granne. Avslutade natten gjorde jag ensam med en kondomkanon och snabbmakaroner från min franska balkong, på vilken det än så länge aldrig varit efterfest, till en kalaskavalkad av Star Wars-musik!
Utöver att vara alla hjärtans dag så är det även nu ganska precis en månad kvar till min tjugoårsdag, något jag firar med en hejdundrade frunch; äggröra, bacon, toast, ketchup och apelsinjuice. Magen säger tack, solen skiner och får mig att tro att man kanske helt enkelt ska hålla sig inne på nätterna.
Hursomhelst, nu ska jag äta Polly och diska, och jag lovar att börja skriva igen! // Cox
- No Comments »
- Posted in Allmänt