November 14th, 2008 by cox

…ur glömskan. En mening som väl beskriver det blöta och något kantstötta äventyret och dess elaka efterbörd som jag och en del av min bekantskapskrets ägnade oss åt på natten emellan tisdag och onsdag.

Chip och välkommen till Äventyr, för det är vad denna kategori heter, och det är precis vad den handlar om också. Jag är ledsen Gustav men ditt förnämliga förslag fick fräckt kängan även om det var en klar tvåa till de totalt fem förslagen jag fick in. (En trogen läsare inser att inte alla förslag kom in via den annars så lättillgängliga (hint hint!) kommentarsfunktionen, utan vissa måste ha uppnåtts på annan väg).

Hursomhelst!

Utan hejd dracks det saker som inte var juice och redan på förfesten ägnade vi åt oss lekar där att inte visa tänderna visade sig vara ett stort problem för Hanna som skrattade som förryckt åt sig själv varje gång hon skulle säga något.

Ingen blev skadad dock, och när gruppen lämnade den relativa säkerheten hos Stephanies lägenhet för att bege sig mot vår slutdestination, en nation, med något som nästan kan liknas vid motion, var det till och med flera stycken som vågade sig på konststycket att skjutsa någon annan på en, förhoppningsvis, väl monterad pakethållare. Inte jag förstås, möjligt försök till dråp är inget jag vill ha på min resumé än på ett par år.

Väl på plats…

…på Södermanlands-Nerikes nation hände det en massa grejer: Cecilia var där och härjade, i en klänning eller något (what’s up with that liksom); Axel var där (var Axel med på förfesten?) med en vän som hette samma sak som hans bror men det var inte hans bror; jag tiggde cigaretter åt Tobias, eftersom han led av ett sjukt begär efter otuk… cigaretter menar jag förstås…

Fortsättningsvis spenderade jag i runda slängar 601:- på mer inte juice och Max lyckades med konststycket att köpa tequila utan att betala. Detta gjordes under de få stunder då han inte stod med armarna runt Cecilia eller… ja vad gjorde du mer Max?

Någonstans i mitten av hela det här, innan jag bestämt hävdade att jag visst kunde cykla hem och ramlade minst två gånger varpå jag faktiskt fick se hur bra kvalitetsjeans håller, så tog jag beslutet att dekorera om herrtoaletten. Huvudverktyget för planen visade sig vara min högra knytnäve som än idag (!) lider av handledssmärtor och skrubbsår!

Mitt råd till framtida äventyrare är helt sonika att inte ta med sig sitt betalkort, utan lämna det hemma, precis som alla berättat för dig typ tusen gånger tidigare. Och sen att när du cyklar hem kan det vara en bra idé att inte tänka på något annat än att cykla, till exempel är konstruktionen på ett visst staket helt enkelt inte relevant för balanshållningen och visst det kan vara en bra ursäkt för att få hjälp på fötterna av en snäll tant, om man nu är lagd åt det hållet, men efterföljande smärtor är tveklöst inte att leka med.

Kortfattat var kvällen legendarisk, för att citera en viss man ur en viss serie.

born to die
cox